Motion om nollvision för bältning och avskiljning inom BUP

Nollvision för användningen av bältning och avskiljning inom barn och ungdomspsykiatrin

Bältesläggning är en omtvistad metod och risken finns att vården för patienten försvåras av det trauma som just fastspänning innebär. Bältesläggning är inte ovanligt i svensk psykiatrivård. Under 2012 rapporterades 4 159 fastspänningar, vilket motsvarar 3,1 fastspänningar per patient och det finns ett mörkertal på grund av bristande dokumentation och insyn. De senaste åren har sjukhusvård för unga kvinnor mellan 16 och 24 år efter självmordsförsök eller avsiktlig självskada, fördubblats. Våra sjukhus tar emot fler och fler som lider av självdestruktivt beteende. Vart tredje fall av bältesläggning sker idag på en ung kvinna. Många av dem brottas med personlighetsstörning, känslomässig instabilitet, ångest och självhat. Vissa av dem har en historia med sexuella övergrepp som gör att fastspänningen i psykiatrivården blir en fruktansvärd och outhärdlig upplevelse.

Barnombudsmanens genomförde under 2014 granskning “Bryt tystnaden”  av hur mänskliga rättigheter respekteras för barn med psykisk ohälsa. I rapporten har man tittat extra på barn med erfarenhet av psykiatrisk tvångsvård. Granskningen visar att tillsynsmyndigheten, men även beslutsfattare på nationell och regional nivå, ges en felaktig bild av hur ofta tvångsåtgärder tillämpas mot barn i psykiatrin genom underrapporteringen till patientregistret.

I granskningingen visar på fler bältningar på ett halvår än vad som finns rapporterat till Socialstyrelsens patientregister på ett helt år. Vidare konstaterar barnombudsmannen att dokumentationen ibland är mycket bristfällig trots att det handlar om långtgående tvångsåtgärder riktade mot barn. Barnombudsmannen pekar på tex brister i att den nuvarande lagstiftning inte gör skillnad på barn och vuxna. Samma tvångsåtgärder kan användas mot ett barn som mot en vuxen. Det finns inte heller några särskilda begränsningar eller särskild hänsyn som ska tas till att det handlar om ett barn. Ordet barn är helt frånvarande i lagstiftningen. Socialdpertementet har uppmärksammat detta och förelsår i en promemoria Ds 2014:28 att “Särskilda begränsningar föreslås också beträffande fastspänning och avskiljning om åtgärden rör barn. I en ny bestämmelse föreslås att det ska regleras att i yttersta undantagsfall kan beslutas om långtidsavskiljning, högst fyra veckor i taget.” ( Delaktighet och rättssäkerhet vid psykiatrisk tvångsvård, Ds 2014:28 (pdf 629 kB) ).

Miljöpartiet vill ha en nollvision för bältesläggning och avskiljning inom barn och ungdomspsykiatrin. På sikt bör metoden fasas ut och ersättas med andra arbetssätt så som man gjort i flera andra länder. Rättsäkerheten i psykiatrivården, särskilt för barn och unga, måste stärkas. Dålig insyn och en svag ställning för patienten är redan idag ett problem.

2014 tog regionfullmäktige beslut om en ny utvecklingsplan för vuxenpsykiatrin, och den nu gällande utvecklingsplanen för barn och ungdomspsykiatrin skall vad vad vi förstått även den revideras, vilket är önskvärt. Självklart är det av godo att man tar ett samlat grepp innan större förändringar genomförs, men jag anser att barnombudsmannens rapport och socialstyrelsen nya promemoria föranleder ett omedelbart agerande. Registreringen och dokumentation av tvångsåtgärder inom barn och ungdomspsykiatrin kan inte vara föremål för fritt tyckande eller göras i mån av tid utan måste ske i enlighet med de ansvisningar som ges i regionala och nationella riktlinjer.

Miljöpartiet föreslår regionfullmäktige besluta

att anta en nollvision för bältesläggningar och avskiljning inom barn och ungdomspsykiatrin,

att uppdra åt sektorsrådet för psykiatrin att ta fram nya regionala riktlinjer för tvångsvården inom barn- och ungdomspsykiatrin som överensstämmer med målet om en nollvision, samt

att öka kompetensen och kontinuiteten inom barn- och ungdomspsykiatrin så att registreringen och dokumentationen görs på ett för barnen rättssäkert sätt

Nicklas Attefjord, (MP), ordförande HSN Trestad Göran Larsson, (MP), ledamot HSU

Inlägg i budgetdebatten

Mitt anförande i regionfullmäktiges budgetdebatt. Det talade ordet gäller

Ordförande , ledamöter och åhörare

En prioriterad grupp som många innan mig nämnt i den här debatten är de mest sjuka äldre. För mig handlar vården om de mest sjuka äldre inte om att satsa i enskilda projekt med öronmärkta medel. Istället handlar det om att alla de verksamheter och all den personal som är engagerad i vården och omsorgen av de mest sjuka äldre skall känna ett och kunna ta ett ansvar för hela vårdprocessen.
Den moderna vården är allt mer fragmentiserad både inom sjukhusens väggar, men även mellan olika huvudmän och vårdnivåer.
Hur möter vi då politiskt denna utmaning? Svaret från en enig hälso- och sjukvårdsnämnd i Trestad är samverkan. Men det är inte bara en enig hälso- och sjukvårdsnämnden som står bakom samverkan utan det är något vi delar med kommunerna i vårt område som vi har ett nära samarbete med.

  • Med samverkan kan regionens sjukhus få flödena på akutintagen att fungera bättre
  • Med samverkan kan de äldre få tillgång till kommunal hemsjukvård när även om de inte är inskrivna i kommunens hemsjukvård via 1177
  • Med samverkan kan ambulansen bistå hemsjukvårdens patienter när det kör ihop sig i den kommunala hemsjukvården
  • Med samverkan kan barn och ungdoms psykiatrins specialistnivå BUP få mer tid för de patienter med behov av specialistvård.
  • Med samverkan kan vi upptäcka och ge ett tidigt stöd till våldsutsatta kvinnor
  • Med samverkan kan regionen och kommunens resurser användas smartare

Samverkan är närsjukvård i praktiken, samverkan är att ha medborgarna och patienterna i fokus. Jag har i mitt anförande exemplifierat med några av de arbeten som just nu pågår i Fyrbodal. Många ledamöter har i debatten tidigare kritiserat regeringen för bristande satsningar när det gäller statsbidrag, men jag vill då i sammanhanget passa på att berömma de riktade stadsbidrag som gällt samverkan kring de mest sjuka äldre. Även om dessa statsbidrag inte varit så stora som man skulle kunna önska så har det fungerat som en injektion för en fördjupad samverkan mellan kommunerna och region.

Samverkan behöver inte kosta mer utan när alla tar ett större ansvar med våra medborgare i fokus vinner vi alla på det, i synnerhet våra mest sköra patienter som de äldre med stora vårdbehov, människor med psykiska sjukdomar och barn och unga
Med detta sagt vill jag yrka bifall på den politiska ledningens budget

Den talande tystnaden

I veckan lanserade den moderatledda alliansen ett förslag där dom skall finansiera sin satsning på skolan genom sänka bidragsdelen för studenter och slopa den bortre gränsen för studielånen skrivs av (tidigare 68 år). För ett land som behöver satsa på utbildning är detta ett huvudlöst förslag. Istället försöker nu allainspolitiker föra en debatt om debatten, man granskar de facebookgrupper som bildats i spåren av förslaget , detta är ju i och för sig intressant men knappast, men hade det inte varit mer intressant att föra en debatt om förslaget och hur det drabbar studenterna?

Jag tycker i alla fall att det är spännande med den totala tystnaden från alliansens företrädare efter Anders Borgs förslag . I vanliga fall räcker det att Ander Borg säger ”flaska” för att hans ord skall få vingar och delas allainspolitiker på social medier, nu kan man nästan höra tystnaden.

Jag skrev i alla fall en debattartikel tillsammans med Emma Nohrén och Anna Tora Jonsson i ämnet som publicerades i Bohuslänningen.

Miljöpartiet vill ge fler möjlighet att läsa vidare.

Ett samhälle som satsar på sina studenter är ett samhälle satsar på framtiden. Sverige behöver fler som läser vidare efter gymnasiet – inte färre. I Västsverige behöver näringslivet, sjukvården och kommunerna fler sjuksköterskor, lärare och ingenjörer – inte färre. Valet i höst står mellan alliansens skattesänkningar för de som redan tjänar mest och miljöpartiet som vill satsa på skola och utbildning.

Den borgerliga regeringen presenterade i veckan sitt förslag som kommer att leda till att färre söker sig till högre utbildning. Alliansen vill minska studiebidraget och höja låneandelen. Förslaget kommer att förstärka den sociala snedrekrytering som redan idag är ett faktum på våra högskolor och universitet. Gång på gång ser vi utvärderingar som pekar på att elever från studieovana hem inte väljer att läsa vidare. Det finns flera orsaker till detta, en av de återkommande förklaringarna är att det i dessa hem finns en kultur av att inte vilja sätta sig skuld för en utbildning.

Studenter tillhör den grupp i samhället som redan idag lever med små marginaler. De skuldsätter sig samtidigt som de har svårt att klara hyran på en krisande bostadsmarknad. Fullt medveten om detta lägger regeringen ett förslag som går ut på att studenter ska skuldsätta sig ännu mer! Alliansen finansierar sina utgifter genom att skruva åt tumskruvarna för dem med de minsta marginalerna.

Men inte nog med det! Regeringen och Anders Borg vill även ta bort avskrivningen av lånen vid 68 år ålder. Ett förslag som slår undan benen på de som vill läsa vidare senare i livet, i synnerhet kvinnor. Det finns många erfarna undersköterskor som ser möjligheter i att vidareutbilda sig till sjuksköterskor. Undersköterskor som redan idag knappt vågar öppna det orange kuvertet av rädsla för hur de skall klara sig på sin pension. Nu vill alltså regeringen straffa dem med livslånga amorteringar av studielån.

En röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval är en röst för att fler skall ges möjlighet att läsa vidare.

I valet mellan ytterligare skattesänkningar är vårt förslag att ta 300 kr från de som tjänar allra mest för att satsa på skolan. Att satsa på studenter är bra politik för den enskilde som ges möjligheter att utvecklas och bra politik för samhället.

 

 

Glöm aldrig

Idag är det 69 år sedan de ryska trupperna befriade det största förintelselägret Auschwitz-Birkenau – glöm aldrig vad vi människor är kapabla till, glöm aldrig vad den yttersta konsekvensen av intolerans, fascism och rasism kan leda till.

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist; Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten; Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude; Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

Den 25 maj kan DU lägga en röst på ett parti som står upp för allas människors lika värde för i dagens Europa finns det krafter som vill rasera dessa grundfundament för de mänskliga rättigheterna

 

En dag för reflektion

Den 30 november uppmärksammas den köpfria dagen världen över lagom till att julhandeln drar igång på allvar. Av årets 365 dagar är Buy Nothing Day tänkt som en dag av symboliskt köpstopp med syfte att få oss att tänka över vår livsstil som för de flesta av oss präglas av en miljömässigt ohållbar konsumtion av varor.

Redan den 20 augusti i år inträffade ”Earth Overshoot Day” vilket på klarspråk betyder att vi redan i slutet av augusti konsumerat mer av världens naturresurser än vad som är ekologiskt hållbart för i år. Vi lever alltså på lånat utrymme. Ett utrymme som våra barn och barnbarn skall använda för att kunna kunna skapa en dräglig tillvaro när de blir vuxna. Nästan för varje år inträffar denna dag tidigare och tidigare, 1990 inföll denna dag den 7 december år 2000 den 1 november. Med andra ord blir grenen vi alla sitter på allt kortare för varje år.

Precis som alla andra småbarnsföräldrar sitter även jag med önskelistor och uppbyggda förväntningar inför den stundande julen. Samtidigt nås jag av nyheterna om att världens ledare på klimatmötet i Warszawa inte klarar av att fatta de beslut som krävs för att få en hållbar och rättvis global klimatpolitik. När inte våra politiska ledare klarar av att fatta besluten så krävs det ju att någon annan gör det, och som världen ser ut idag med de utmaningar vi står inför så ser det inte bättre ut än att det är du och jag får axla detta ansvar.

Så varför inte använda dagen, oavsett om du vill delta i den köpfria dagen eller inte, till att i alla fall ägna problemet en tanke, varför inte fundera på hur det gick med förra årets alla julklappar? Ligger dom i en låda och skräpar, har dom redan gått sönder eller varför inte fundera över vilka sociala och ekonomiska förhållanden har de som gjort leksaken, platt-TV:n eller kläderna haft? Och vad blir konsekvenserna för miljön och klimatet av alla dessa nya kläder, leksaker och elektronikprylar vi ofta inte ens behöver?

Nicklas Attefjord
Riksdagskandidat för Miljöpartiet de gröna

Min presentation till medlemsomröstningarna i Bohuslän och Norra Älvsborg

Varför kandiderar jag till regionfullmäktige och riksdagen?

Jag kandiderar till regionfullmäktige och riksdagen valet 2014 av samma anledning som inför valet 2010:  klimatet, bristen på jämställdhet samt de växande social klyftorna i vårt samhälle.

– Jag vill kunna se mina barn i ögonen när dom är vuxna och säga att när ni var små var jag med och påverkade mot ett hållbart samhälle, med minskade sociala klyftor samt ett samhälle där kön inte spelar någon roll för din karriär och för din lön. Klimatfrågan är och var central för att mina barn skulle ha en jord att ta över. Hur vi levde då, påverkade hur ni kan leva nu.

Inför valet 2010 hade jag jobbat som tjänsteman för Miljöpartiet i nästan tio år, jag bestämde mig då för att jag ville ta steget och pröva mina vingar som förtroendevald. Som tjänsteman var min roll att stödja förtroendevalda. Även om jag nu är förtroendevald så lägger jag fortfarande stor vikt vid att stödja och samarbeta med mina partivänner, min grundsyn är att politik är ett lagarbete.

Miljöfrågorna har engagerat mig allt sedan jag var med i Fältbiologerna där jag fick min skolning i hur vårt samhälle trycker tillbaks arter och utarmar naturen. Mitt engagemang i jämställdhet och jämlikhet bygger på mina egna personliga erfarenheter. Jag är feminist för att jag har erfarenheter av att växa upp med min ensamstående (enastående) mamma och två bröder. Att som femtonåring få se hur män vände sig till mig när vi lämnade bilen till verkstaden trots att min mamma stod bredvid, att se hur år av studier på komvux och universitetet gav min mamma en slutlön som var lägre än min ingångslön sätter spår. Mitt brinnande engagemang bygger på personliga erfarenheter även om jag numera, efter kurser i genusvetenskap och sociologi kan sätta in det i ett teoretiskt och vetenskapligt sammanhang och inte minst omvandla det till grön politik.

2010 blev jag invald i regionfullmäktige och fick förtroendet att bli Miljöpartiets ordförande i en av regionens Hälso- och sjukvårdsnämnder. En mandatperiod och ett extraval senare tycker jag att vi kommit en bit på väg trots en rörig parlamentarisk läge med minoritetsstyre i regionfullmäktige. Som ordförande kastades jag rakt in i en situation med sjukhus med skenade underskott och en mängd pågående processer och utmaningar kring samverkan mellan kommun och region. Som hälso- och sjukvårdspolitiker som styr i minoritet har mitt fokus legat på att föra in och skapa breda majoriteter bland de övriga partierna för Miljöpartiets politiska idéer om en utvecklad närsjukvård, fokus på tidiga och förebyggande åtgärder, ett stärkt barnperspektiv och inte minst en bättre vård för de mest utsatta i vårt samhälle. Att styra i minoritet är krävande, men genom ett lyhört ledarskap och öppenheten att se människorna bortom partibeteckningarna är det min bestämda uppfattning att det går att genomföra grön politik även under dessa svåra omständigheter.

Med detta sagt söker jag återigen ditt stöd för att fortsätta att representera er och miljöpartiets väljare ytterligare en mandatperiod i regionfullmäktige eller riksdagen. 

Har du frågor når du mig på
Telefon 0707 14 89 96
maila mig på nicklas@mp.se
Facebook: https://www.facebook.com/nicklas.attefjord
Blogg: http://attefjord.mpbloggar.se
Twitter: http://twitter.com/attefjord

Övrigt om mig
Snart 40 år, tre barn, bor på Öckerö i Göteborgs norra skärgård. Vid sidan av politiken brukar jag paddla havskajak, odla grönsaker och pyssla om trädgården, ta hand om våra hönor, vara avlastnings familj/extrapappa, hjälpa till med träningarna i sonens innebandyklubb.

Utbildning/Kunskap: 
UGL (Utveckling Grupp Ledare) Ledarskapsutbildning
Fil Kand Göteborgs Universitet

Politik
Ordinarie ledamot regionfullmäktige 2010-
Ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden trestad 2010 –
Ordförande i regionfullmäktiges beredning kring välfärdens framtida finansiering 2010-
Ledamot Öckerö kommunfullmäktige 2004 –
Ledamot i Majornas Stadsdelsnämnd 1998-2003
Miljöpartiets representant i Pliktutredningen SOU 2000:21
Ersättare i Linnéstadens Stadsdelnämnde 1996-1998
Sammankallande Grön Ungdoms förbundsstyrelse 1997-1999

 

Nyttiga idioter

Jag vill se inte se Jimmie Åkesson torka grädde ur ögonen, jag vill se honom torka tårar när han på valnatten konstaterar att han och SD har åkt ur riksdagen för att folket inte vill ha ett racistiskt parti som inte står upp för grundläggande humanistiska och demokratiska värden. Men tårtor lär inte få väljarna att vända SD ryggen, snarare tvärt om nu bjuds dom på gråt-TV i samtliga nyhetssändningar, nyhetssändningar som prioriterar bort granskning av deras politik, eller att media i stället fylls av frågor om till exempel klimatfrågan.

Den andra effekten dessa nyttiga idioter sänder är att folkvalda politiker även med maximalt personskydd kan bli attackerad på öppen gata. Våld mot politiker oavsett om det består av moraknivar som fallet med Anna Lindh eller om det består av tårtor som fallet mot Jimmie Åkesson är aldrig aldrig OK. Det är allvarligt eftersom jag är övertygad om att det har en avskräckande inverkan på de människor som vill bli politiskt aktiva, vilket indirekt är ett hot mot demokratin. Signalen är tydlig vi har ett politiskt klimat och en säkerhetspolis som inte kan skydda ens de mest hotade personerna från våld på öppen gata. Jag vill att alla som drivs en vilja att förändra samhället skall kunna känna sig trygga att göra det som folkvalda politiker, i en demokrati slåss vi inte med tårtor, maskingevär eller moraknivar utan med ord och argument.

 

Då var det åter igen dags för politisk debatt kring försvarets personalförsörjning

Nu är debatten igång om att mönstra samtliga svenska medborgare, ibland kan det vara bra att titta tillbaka vad som sades inför den omläggning som nu har skett av försvaret, och de villkor som då gällde. 1999 ersatte jag Lars Ångström i den statliga pliktutredningen SOU 2000:21 och här min reservation kring de förslag som den utredningen lade fram, som tur var genomfördes aldrig de mest extrema förslagen som grundlagsstadd rätt till militär utbildning

Reservation av ledamoten Nicklas Attefjord
Min grundinställning är att det ligger ett demokratiskt värde i att medborgarna kvinnor och män efter förmåga på något sätt deltar i värnet av de människor som behöver hjälp och den miljö som hotas. Det finns inget demokratiskt i den militära tvångsrekryte- ring som kallas värnplikt. Jag anser att värnplikten ska avskaffas och ersättas av en frivillig värntjänst för både män och kvinnor. Denna värntjänst skall inriktas främst på civila insatser. Tvärt emot den utveckling av försvaret som Miljöpartiet före- språkar så föreslår utredningen en utvidgning av den tvångsrekrytering som idag sker av män till att även omfatta kvinnor.

Straffet för Totalvägrare
Eftersom min utgångspunkt är att värntjänsten skall vara frivillig anser jag den som vägrar inte skall straffas. Miljöpartiet anser att det skall vara straffritt att totalvägra. Jag anser att rätten att slippa bära vapen och medverka i krigshandlingar ska garanteras i ett modernt, civiliserat samhälle.

Barnkonventionens åldersgränser och Svenska regler
Barnkonventionen är ratificerad av Sveriges riksdag, ändå lägger pliktutredningen förslag som strider mot konventionens artikel 1 och 38 genom att föreslå rekrytering i skolan samt rekrytering det år man fyller 18 och inte efter att man fyllt 18 år. Jag tycker att begreppet rekrytering tolkas för snävt av utredning. Jag anser att även mönstring och ”värvningsåtgärder” bör omfattas. Jag anser därför att ingen skall mönstra innan 18 års ålder, jag anser att det inte heller skall vara möjligt att bedriva mönstring och andra värvningsåtgärder i skolan. Jag motsätter mig därför förslaget om en totalförsvarets dag i skolan samt mönstring i anslutning eller i skolans lokaler. Utredningen bygger förslaget om en totalförsvarets dag i skolan på tveksamma grunder. Anledningen till för- slaget sägs vara att ”höja” ungdomarnas medvetande om totalförsvaret och i synnerhet det militära försvaret. Miljöpartiet anser att detta strider mot andan i konventionen, då man kommer att använda sig av skolan och skolans lokaler för att rekrytera personal till försvaret. Skolan är arbetsplats för barn och ungdomar varav de flesta är under 18 år, vilket måste respekteras. Mönstringen kommer att ske det år man fyller 18 vilket strider mot barnkonventionens portalartikeln. ”I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för landet.”
Miljöpartiets motförslag är en barnkonventionens dag i riks- dagen, för att öka förståelsen för barn och ungdomars rättigheter bland riksdagens ledamöter.

Kortare utbildning
Att i en tid av ökande våld i samhället införa en rättighet att få militär vapenutbildning är mycket tveksamt. Utredningens före- slår att den som är ”lämpliga” skall få denna möjlighet. Det inne- bär i praktiken att man låter alla som vill göra utbildningen. Det går inte att sålla bort olämpliga personer med ett allmänt krav på lämplighet. Man har redan i dag problem, när det gäller urvalet. Man klarar det hjälpligt genom urvalsregeln om bäst lämpad. Någon sådan regel föreslår inte utredningen här. Det gör i prak- tiken att alla som har fysiska och psykiska förutsättningar för att fullgöra värnpliktsutredning måste erbjudas denna utbildning. Konsekvensen av denna ”rättighet” kan bli att samhället inte kan förhindra att kriminella och personer med extrema åsikter att få vapenutbildning, vilket inte är en utveckling som miljöpartiet de gröna kan ställa upp på. Istället borde man rikta in sig på att begränsa antalet vapen i samhället och människor med vapen- kunskap. Att det sedan är resurs slöseri att utbilda en personer som det inte finns behov av inom ramen för totalförsvaret, i en tid då de militära hoten mot Sverige är näst intill obefintliga och det borde överföras mer resurser från militären till den civila sidan.

Utlandstjänst
Utredningen förslår även att pliktinkallade personer skall kunna delta i fredsfrämjande övningar och operationer utanför Sverige. På denna punkt föreslår utredningen i strid mot gängse praxis att man skall med hjälp av hot om fängelse kunna beordra värnpliktiga att t.ex. röja minor, för att uppfylla bilaterala avtal som Sverige har med andra länder. Miljöpartiet anser inte detta vara förenligt med rättsskyddet för den enskilde individen. Det är också orimligt att frivillig personal i utsatta situationer görs beroende av och skall sätta sin tillit till personal som är tvångskom- menderad. Miljöpartiet anser att allt deltagande i övningar och operationer utomlands SKALL vara frivilligt.

Mönstring
Utredningen föreslår en förändrad mönstring. Utredningens för- slag är att mönstringen skall bli enklare, och snabbare samt ha en mer decentraliserad organisation. Miljöpartiet anser att om man skall fortsätta att tvångsinkalla svenska medborgare till värntjänst så måste det vara ett grundläggande krav att individer inte blir uttagna till tjänster som de inte är lämpade för. Under de senaste åren har en rad incidenter med värnpliktiga lett till allvarliga personskador och i vissa fall till dödsfall. Ett rimligt krav är att samhället inte äventyrar de tvångsinkallades liv och hälsa. En förenklad mönstring kan äventyra denna trygghet för individen. Miljöpartiet är emot att förändra mönstringen till det sämre, istället borde mönstringen var mer ingående en den är i dag, samt frikopplad från försvaret, för att undvika olyckor i framtiden.

Miljöpartiet anser att en decentraliserade mönstring kommer att leda till en fördyring av verksamheten. Det finns mycket som tyder på att utredningens förslag kommer att leda till en fördyring, framför allt erfarenheterna från Danmark som har ett liknade sys- tem som det utredningen föreslår.

Förmåner
Miljöpartiet anser att utredningens förslag på detta område är bra och ställer oss bakom dem.

Läckage…

Dagens fundering, en hel del politiker och debattörer ifrågasätter läkemedelsassisterad behandling av missbrukare (sk substiutionsbehandling)  på grund av ”läckage” av tex metadon och subitex. Läckage innebär att läkemedel säljs till andra än de som skall ha dem. Läckage är farligt eftersom doser och läkemedel skall tas efter ordination men det är ett problem som skall hanteras av polisen. Idag hade jag ett samtal med en MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) som berättade att i en leverans med apodoser fanns det två kartonger med morfinplåster!!! Kartongerna saknade namn dvs dom var inte utskrivna till en specifik patient, dom var inte med på packsedeln och alltså kunde i princip den som packade upp den sälja dem eller ta dem för eget bruk (morfinplåster är för de som inte visste det populärt att röka i vissa kretsar). All vård som inkluderar läkemedel ”läcker” läkemedel men det är i princip bara i vården av missbrukare där denna verksamhet leder till inskränkning av vårdinsatser för individen, ingen skulle få för sig att begränsa smärtlindring av svårt sjuka människor för att morfinplåster eller annan smärtlindring hamnar på gatan, så varför skall det då ske inom missbruksvården.

 

Tack folkvalda ledamöter av Öckerö kommunfullmäktige

Att vara folkvald är ett hedersuppdrag. I media och i den allmänna debatten kan det ibland framstå som att det är för många politiker i kommunfullmäktige, att debatten förs av ett litet fåtal politiker och att besluten redan är klara när dom kommer till kommunfullmäktige. Men ikväll klev dom fram, De FOLKVALDA, även om inte alla ledamöter var uppe i talarstolen så visade en majoritet av fullmäktigs ledamöter från höger till vänster att dom är just folkvalda och inte transportkompani för beslut redan fattade av kommunstyrelsen. Just denna kväll låg på bordet en motion om att ompröva Öckerö kommuns beslut om ett vänortssamarbete med den Marockanska staden Safi. Beslutet om inleda ett samarbete med en diktatur och ockupationsmakt togs utan debatt i kommunstyrelsen. Enligt kommunallagens nionde paragraf skall fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annan av större vikt för kommunen, kommunstyrelsen gjorde alltså bedömningen att ingå ett organiserat och politiskt sanktionerat vänortssamarbete med en diktatur som en fråga som inte var principiell eller större vikt.

Men de folkvalda ledamöterna i Öckerö kommunfullmäktige gjorde en annan bedömning, och har nu justerat beslutet, och har också på ett tydligt sätt markerat var beslut av denna karaktär hör hemma, nämligen i kommunfullmäktige. Så tänk på det kära väljare nästa gång ni lägger er röst att det spelar roll vem som sitter och ytterst representerar er, tveka aldrig att kontakta dina folkvalda ledamöter för det är nämligen mot dig som väljare som de skall svara, inte till partiet och inte till kommunstyrelse eller kommunalråd.

Jag vill med detta inlägg rikta ett särskilt tack till Håkan Olsson (KD) som tog bladet från mun och markerade i sitt inlägg på ett tydligt sätt att bara för att man ingår i en majoritet och trots att beslut fattats av kommunstyrelsen så är kommunfullmäktige det högsta beslutande organet i en kommun, partipiskor till trotts. Jag vill även rikta mitt tack till de allians politiker från samtliga partier som lade ner sina röster och på så vis markerade även om ni inte gick upp i debatten så visade ni stort civilkurage och respekt både mot fullmäktig som högsta beslutande organ men framförallt att ni respekterar och högaktar de mänskliga rättigheterna.